När det hände:
Det var 5 minuter kvar av matchen och vi låg under med 2 poäng tror jag, min försvarare pressade skithårt på mig så jag tänkte att lollo skulle passa över henne och jag sprang ikapp bollen, men när jag började springa hände det. Hon kunffar mig i ryggen, inte hårt men tillräckligt för att något händer i knät, jag kände att det typ klicka till och lägger mig ner. Är fett rädd så skriker över hela hallen att det är korsbandet och jag kommer dö.
Sen låg jag bredvid matchen och kollade på när vi förlorade med 4 poäng.

Den matchen..

På sjukhuset:
Vi åkte dit direkt efter matchen och var där i två timmar, först var vi tvungna att vänta för att gå in till första läkaren, vi väntade i fem minuter. Sen undersökte han mig och sa att det nog inte var ledbandet eller korsbandet men han gissade på mediala menisken.
Jag åkte sen upp till röntgen och väntade i en timme. Det gjorde grymt ont att ligga på rätt sätt inne på röntgen. Efter fick jag vänta en till timme för att få svaret.
- Det var ingen skelettskada iallafall.


Hammarbykliniken:
Någon dag efter åkte vi iväg igen till en specialist som skulle kolla närmre på knät. Fanns inga parkeringsplatser där, så fick stå och vänta i 10 minuter på pappa, var i tid iallafall. När jag kom in fick jag börja med att ta av mig byxorna, great.. Sen testade han olika saker och det enda som gjorde riktigt ont var när han vinklade foten utåt/inåt och tryckte ihop, och det visade att det troligen var korsbandet som var av.
Jag åkte sen hem glad konstigt nog i bilen.
kliniken

Magnetröntgen:
Fick först information om var vi skulle vänta och där vi satt och vänta var det såklart en jobbig unge som skulle glo som fan. Sen när jag kom in i rummet skulle jag ta av mig alla metallsaker jag hade på mig, och la mig sen på en slags sängsak, åkte sen in i ett rör med benen.
Låg där sen i 20 minuter, somnade till lite också men vaknade av att maskinen stängdes av. Fick lyssna på the voice medans.
Vi skulle få veta svaret om ungefär en vecka.


Svaret:
Kom försent pga trafiken och det fanns ingenstans att parkera där heller. Men nu kunde jag gå så det var skönt och jag trodde inte det skulle vara så farligt, bara korsbandet. Så gick vi in och fick information om vart vi skulle, fick bara vänta i knappt fem minuter sen fick vi komma in.
Först började han undersöka mig precis som han på hammarbykliniken gjort, för han trodde inte jag hade magnetröntgas än. Men jag fattade ingenting, förrän han sa att jag skulle åka till magnetröntgen.
Men sen ringde han och fick svaren, det värsta som kunde hända typ.
- Båda meniskena är skadade och korsbandet av.


Skadan igen:
När jag var hos Arvid i söndags var vi ute och spelade fotboll inte direkt smart, men det tänkte väl inte jag på. Det gick bra enda tills jag fick för mig att sparka bollen lite snett till honom, då vred sig hela knät och jag satte mig ner. Men började inte skrika, inte ens gråta. Han kom fram och hjälpte mig direkt.
Jag försökte gå men märkte direkt att det inte skulle funka.
Jag visste iallafall att menisken var mer skadad.
Sen bad jag pappa hämta mig så han kom där och jag försökte hoppa på ett ben till bilen, men det gjorde sjukt ont och jag blev yr och mådde illa så satte mig ner och kallsvettades.
Pappa åkte iväg och hämtade kryckorna som tog ungefär 20 minuter men som tur har jag en sån underbar vän Arvid som sitter kvar och stöttar mig.
Sen kom pappa med kryckorna och jag gick till bilen, det gjorde ont att bara hoppa på kryckorna.


Dagen efter:
Jag kunde knappt röra mig, inte ens gå till toan hade så sjukt ont, men var grymt kissnödig och gick till toan ändå, när jag satt där kände jag hur jag började må skitilla och kallsvettades som fan. Men jag fick en handduk och torkade mig, väntade tills jag slutat svettas och gick sen tillbaka till sängen, sen kom lollo och hjälpte mig hela dagen.


- Nu inväntar en operation om kanske en vecka, sen kryckor i en månad. Efter det rehab i 9 månader.